Vilket år.
Som vi har kämpat tillsammans i ovisshet från andra halvan av årskurs 5 och nu halvvägs in i årskurs 6 under en rådande pandemi världen över. Med det i åtanke vill jag rikta ett stort tack till alla er elever och vårdnadshavare för era insatser, både i skolmiljö och för samhället i stort.
Det börjar gå upp för mig än mer att min och klassens tid tillsammans är på väg mot sitt slut. Efter jullovet kommer vi att ha en termin kvar som grupp innan det är dags för eleverna att ta klivet upp till högstadiet. När jag tog emot den här klassen i 4:an fick jag höra från andra kollegor att "du kommer gråta när du måste släppa dem i 6:an!". Vissa av er kanske längtar dit redan nu? En del vill stanna tiden ett tag? Ett fåtal av er är inte intresserade av att någonsin säga adjö till klassen! Oavsett vilken elev just du känner att du är, så vill jag att du ska se din skolgång som just en resa. Vissa resmål är inte alltid fantastiska, men vi lär oss alltid någonting från dem. Andra resmål vill vi inte lämna, utan önskar innerligt att vi på något sätt kan stanna kvar där på obestämd tid.
Jag vågar påstå att även fast vi har elever som har svårigheter i vissa ämnen så sliter de otroligt hårt (ofta i motvind) för att lyckas. Vad det nu innebär. För när lyckas vi människor och hur länge håller just den lyckan i sig? Den som vinner i livet är den som har kul på vägen men som också vågar stå för att den tar saker på allvar. Tro mig när jag säger att det är coolt att våga stå för att ni hoppar över en kvälls tv-spelsspelande med kompisarna för att ni just står för att ni exempelvis vill bli bättre på matematik. Du väljer. Vi har även elever som har det otroligt lätt för sig redan nu inom det mesta de tar sig för. Men här kommer det viktigaste: Som inte stannar upp och slår sig för bröstet och säger "klar, nu kan jag ta det lugnt". Tyvärr är det inte den här elevskaran som känner så, utan det är istället oftast de andra eleverna som ser skolan som "ett görande". Skolan är absolut i många avseenden ett "görande". Vi gör si och så sedan så babblar magister Johan om ett syfte där, ett centralt innehåll där och kunskapskrav som i långa loppet förhoppningsvis uppfylls...
Vem vill du vara? Att skylla på omgivningen är det enklaste verktyg vi människor sen urminnes tider använt oss av. Vädret var inte optimalt. Jakten var, ursäkta språket, skit! Läraren var kass...
Vi stannar vid den sista ursäkten. För visst kan vi enas om att lärare ibland kan ha otur när de tänker (så även jag)? Men min poäng är: Det hjälper inte er. Att tro att vi människor är bra på precis allting, hela tiden och inte har några brister så långt ögat kan nå. Är det rimligt? Ni har under 2,5 år tillsammans med mig fått veta att det är okej att ha fel eller misslyckas, så länge ni lär er någonting från det. Ett prov säger allt och ingenting beroende på vad vi lägger för vikt vid det vi uppfattar som viktigt. Sällan har jag gett er elever uppfattningen om att det är för min skull ni gör en uppgift, ett arbete eller ett prov. Ofta har ni fått frågor såsom: "När tar kunskap slut?", "När är något färdigt egentligen?", "Är det för min eller din skull du gör det här?". Du väljer.
Det står nu klart att de skriftliga nationella proven inom matematik, svenska och engelska åk. 6 och 9 ställs in. För min del känns det tudelat. Vi är en grupp som sedan starten i 4:an har lyft in just nationella prov i vår dagliga undervisning för att dels tidigt göra alla elever förberedda på en ungefärlig kravnivå som Skolverket (och därmed Staten) ställer på er, dels för att i möjligaste mån undvika eventuell provstress. Vet ni vad? Jag tror med handen på hjärtat att i stort sett hela klass 6B hade levererat fantastiska resultat på flertalet av dessa prov. Vi har och kommer att prata om fallskärmar i er skolgång. Vissa av er har tagit samtliga ni någonsin haft möjlighet att ta medan andra knappt har tagit någon. Det är en viktig skillnad. Oavsett vem av dessa elevtyper du känner dig mest bekant med så innebär de uteblivna nationella proven förändringar både för er elever och oss lärare. För vissa försvinner en chans att visa (utöver ordinarie skola) vad ni egentligen kan. För andra innebär det att ni kan pusta ut, släppa nationella provstressen och fortsätta på samma bana som ni befinner er på. Det enda jag är helt säker på är, att den som tränar blir bättre. Ett prov kommer aldrig utgöra ett enskilt avgörande för ett betyg (inte heller ett visst önskat eller oönskat beteende). Här har ni anledningen till att jag i möjligaste mån i era uppgifter försöker få er att värdera era insatser. För att jag bryr mig. Du väljer.